- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
124

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - Kammaren - Konungens ingripande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som dessa ämbetsskrifvare voro, spelade de en ingalunda
obetydlig roll i styrelsens maskineri.

*



Den utveckling, som finansförvaltningens organ genomgingo
under denna period, var icke egnad att öka deras själfständighet
i förhållande till konungen. Deras föga bestämda, växlande
sammansättning, deras lösliga inbördes samband, — allt hänvisade
tydligare än någonsin på konungen såsom den lifgifvande och
sammanhållande kraften.

Konungens ledning af det hela, hans ingripande i både
stort och smått, har också redan i det föregående framträdt. I
de utförliga instruktionerna fick denna ledning ett samladt uttryck,
i de otaliga skrifvelserna till kammarråden och andra
kammartjänstemän utvecklar den sig i detalj och i alla sina faser. Det
torde vara obehöfligt att ytterligare exemplifiera detta konungens
personliga chefskap för kammarförvaltningen, hvars art
framstått redan under föregående tid, och som för öfrigt af gammalt
varit af forskare observeradt oeh behandladt[1]. Den sträckte
sig med samma minutiösa, aldrig tröttnande intresse och samma
häpnadsväckande sakkunskap öfver hela det vidsträckta
område, där alla dessa kammartjänstemän arbetade, allt ifrån en
kontroll öfver räkenskapsgranskningen, som i beständiga
anmärkningar och rättelser och skarpa räfster ådagalade sin effektivitet,
till en allt omfattande omtanke om hela mängden af praktiska
förvaltningsärenden, uppbördens indrifvande, fogdarnes inkallande,
skattläggning, varupris, inköp af alla möjliga slag, o. s. v. i
oändlighet[2].

Men konungen inskränkte sig icke till att öfvervaka och
kontrollera. Han handlade också i första hand, personligen,
dessa angelägenheter.

Under hela sin regering fortfor han att i egen person
mottaga ingående inkomster, när han af en eller annan anledning
så fann lämpligt[3]. Förmodligen gick denna hans personliga

[1] Se exempelvis Forssell, Bidrag, s. 55 f.; Strinnholm, III: 398 ff.
[2] Jfr konungens ofvan, s. 113 f., anförda brefväxling med kammarrådet.
[3] Ett stort kvittensregister, innehållande kon:s kvittenser på penningar,
silfver och klenodier, som han mottagit «uti egen persone», gående från 1542
till 1558, finnes i behåll (G. I:s kvittenser, KA). År 1544 föreskrifver kon.,
att M. Jönsson ej skall uppbära några »ovisse partzeler», utan att alla,
som »sådana partzeler hafve», skola skickas till konungen för att inleverera
dem till honom, GR XVI: 417. För 1558 finnes ett särskildt register på de
»ovissa penninger», som kon. »uti egen kongelig persone» mottagit, HRK, KA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 5 22:11:24 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/centrorg/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free