Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594)
- I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
- Erik XIV:s personliga ställning till organisationsprincipen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| I. |
| |
Allmänna organisationssträfvanden inom
centralregeringen. |
Det var ett egendomligt resultat, som framgått ur konung
Gustaf I:s statsordnande arbete: en rekonstruerad konungamakt
af storartadt innehåll och härdad styrka, men utöfvad med de
mest primitiva hjälpmedel och i de enklaste former. Motsatsen
förefaller en senare tids åskådning skärande. För samtiden
skymdes den genom konungens utomordentliga härskarepersonlighet,
som själf räckte till för allt och sörjde för allt. Men sedan han
gått bort, — måste den ej då träda i dagen?
Gustaf I:s äldste son och efterträdare gick till sin regering
med helt andra förutsättningar än fadern. Gustaf Eriksson hade
växt upp såsom en adelsmans son, han hade såsom ledare för
en stor folkresning tillkämpat sig makten öfver riket och
slutligen kronan, och han behöll såsom konung med all sin
kungliga själfkänsla och myndighet en enkelhet i uppträdande och
åskådningssätt, som påminde om den forne simple adelsmannen
och folkledaren-riksföreståndaren. Genom fyra årtiondens
mödosamt arbete hade han hopsamlat kronans splittrade maktmedel
och förvärfvat nya, bit för bit och med egna händer hade han
uppbyggt sin kungliga myndighet, och omedelbart, med egna
händer tryggade, häfdade och utöfvade han den. Erik åter var
boren arftagare till denna myndighet, som vid hans trontillträde
var fast rotad och nästan allsvåldig inom samhället, han hade
insupit hela den känsla af utomordentlig härskarehöghet, som
förband sig med egenskapen af Sveriges förste arfkonung, hade,
som en kronans arftagare anstod, blifvit uppfostrad i tidens
högsta bildning, den lysande renässanskulturen, och med den
tillägnat sig en smak för yttre prakt och glans, hvilken gick vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0159.html
