Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högviktiga mål, om han så funne för godt[1]. Här var dock endast
fråga om en nämnd eller borgrätt af samma art som den förut
vanliga, och intet antyder, att man vid denna tidpunkt tänkt sig
någon förändring i denna nämnds häfdvunna karakter, dess
till hoftjänare eller deras vederlikar inskränkta befogenhet och
dess växlande sammansättning. Några månader senare, i början
af mars 1562, är emellertid en kunglig nämnd såsom fast,
allmän öfverdomstol bevisligen i verksamhet[2]. Huru och när
den konstituerats, har icke varit möjligt att utreda, men dess
tillkomst ter sig närmast som en ombildning af den i borgrätten
fungerande nämnden till permanent med utsträckning tillika af
dess myndighet till hela den allmänna rättskipningen.
Några stadganden om nämndens sammansättning äro icke
bekanta. Af dess protokoll och af andra underrättelser framgår,
att den till sin hufvudkontingent bestått af fast anställda bisittare.
Ett par af dessa tillhörde lågadeln, de öfriga voro ofrälse[3]. Äfven
här ger sig analogien med borgrätternas nämnd, som likaledes
vanligen till största delen bestod af lågbördiga män. Antalet af
de fasta bisittarne torde aldrig hafva varit fixeradt, och inga
regler för nämndens beslutmässighet kunna skönjas. Färre än
sex bisittare omtalas icke; i öfrigt växlar siffran. Till de
ordinarie ledamöterna fingo stundom tillfälligt adjungerade sluta sig,
så väl förnämligare män, riksråd, adelsmän, biskopar, som borgare
och andra lägre ofrälse[4]. Traditionerna från konung Gustafs tid
uppehöllos således äfven i denna punkt, och nämnden blef aldrig
någon ovillkorligt begränsad korporation.
Det följde af tidens förhållanden, att den kungliga nämnden
ej stationerades fast på ett ställe, utan höll sina sammanträden
på olika orter efter omständigheterna. Utom Stockholm
förekomma flera städer och gårdar i både Svea- och Götaland i
protokollens datering[5]. Instruktionen för den hösten 1563
tillförordnade regeringen i Stockholm innehöll en uttrycklig
föreskrift, att nämnden skulle hvart tredje år draga omkring till alla
landsändar i hela riket för att skipa rätt i de förnämsta städerna
och äfven annorstädes, där menighet församlades, framför allt vid
de stora marknaderna[6].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
