Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594)
- I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
- Regeringspersonalen vid tronskiftet
- Organisationsplanernas betydelse
- Sekreterareregementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergräfvas, och efter Göran Perssons fall synes dess verksamhet
småningom hafva afstannat. I domboken upptagas inga
sessioner efter nov. 1567. Sannolikt hade således den kungliga
nämnden redan råkat i förfall, då Erik XIV störtades från tronen.
*
Det är ögonskenligt, att konung Eriks idéer om en
systematisk organisation af centralregeringen på det hela taget ej
åstadkommit några praktiska resultat. Endast rättskipningens område
utgör därvid ett undantag, och äfven här blef den nya ordningen
ej varaktig. För öfrigt är det inom de redan bestående
förvaltningsorganen, kansli och kammare, som man har att söka ett
och annat spår af hans organiserande verksamhet.
I själfva verket förefaller det, som om dessa
organisationsidéer i stort ej heller hos konungen själf kunna hafva varit
mognade till fullt bestämda planer, efter som knappast någon enda
åtgärd till deras förverkligande vidtogs. Eriks oroliga, jäktande
lynne var i och för sig förmodligen ej mäktigt af ett planmässigt
arbete af denna art, och krigsbullret måste dessutom draga
uppmärksamheten från dylika frågor.
Likväl äro hans projekt och teorier ur principiell synpunkt
af största intresse. De ådagalägga, att den nye konungen kände
sig oförmögen att fylla hela regeringen med sin egen person
i samma grad som hans företrädare, den nya statens
grundläggare, hade gjort det, att han kände sig behöfva fasta höga
ämbeten till sin hjälp och till förhöjande af tronens glans.
Konungadömets egen bärare erkänner, medvetet eller omedvetet,
nödvändigheten af en modifikation i dess hittills varande rent personliga
karakter, en systematisk central förvaltningsorganisation.
Någon sådan kom ej till stånd. Då måste det behof, som den
skulle hafva tjänat, tillgodoses på annat sätt. När konung Erik
ej fick en konselj af rådsförvanter och en krets af höga
ämbetsmän till organ för sin regering, måste han söka sådana bland
den enda fasta förvaltningspersonal, som fanns, tjänstemännen i
kansli och kammare. Från verktyg för konungens personliga
regering blefvo dessa hans oumbärliga, inflytelserika rådgifvare,
hans faktiska regeringskonselj. Sekreterareregementet blef
följden däraf, att kronans innehafvare å ena sidan ej kunde
uppbära det personliga regementet i dess renhet, å den andra sidan
ej heller skapa ett verkligt ämbetssystem i sin tjänst[1].
[1] Se nedan kap. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0182.html
