Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvit anledning[1]. Som både in- och utländske män lifligt
besvärade sig öfver den långsamhet, hvarmed deras andraganden
behandlades, ville rådet föreslå åtgärder till lättande af konungens
regeringsbörda och till befordrande af en snabbare expedition
af styrelsens ärenden. Främst bland konungens fasta
förvaltningsorgan vill det åter sätta rådspersoner, denna gång två till
antalet, som borde ombytas för hvarje kvartal. Men man synes
nu också hafva kommit till insikt om att det icke var
tillräckligt att förstärka själfva personalen, att också dess åligganden
måste ordentligen fördelas på skilda ämbeten, på det att hvar
och en måtte hafva sin speciella och bestämda uppgift att
ansvara för[2]. Ämbetsprincipen, som förut legat till grund både
för Eriks hofordning och för det liknande projektet från Johans
första tid, upptogs således nu också af riksrådet. Rådet
tillämpade den dock på ett väsentligen annat sätt, än hvad som
skett i de båda hofordningsförslagen. Såsom erforderliga
ämbetsmän uppförde det vid sidan af de två rådspersonerna
hofmarskalk, vicekansler och kommissarius[3], vidare ståthållare
(förmodligen för Stockholm), kammarråd, amiral, sekreterare,
slottsfogde (för Stockholms slott) samt slutligen »factor eller finantzerer».
Här ifrågasattes således i själfva verket icke att upprätta några
nya ämbeten, utan rådet nöjde sig med att sammanföra dem,
som redan utvecklat sig. De tre förstnämnda voro i full
verksamhet, och deras innehafvare voro äfven i rådslaget uppförda.
Ståthållare och kammarråd voro gamla poster, men dessa
rubriker stå i rådslaget tomma. Slottsfogde och amiral funnos
redan, och i sekreterare samt factor eller finantzerer hade man
upptagit representanter för kansliet och kammaren.
Det märkliga i denna ämbetslista ligger däri, att den
innebär ett erkännande från riksrådets sida af den utom rådet
stående, lägre tjänstepersonalens betydelse. Af alla de uppräknade
ämbetsmännen tillhörde endast hofmarskalken riksrådet. Än
märkligare blir detta erkännande genom det sätt, hvarpå de
nämnda regeringsorganens samverkan anordnas, — den enda
egentliga nyheten i förslaget. De skulle, hette det, alla
dagligen sammanträda till gemensamma förhandlingar om regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
