Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen finge ej ur Sverige utföra rikets skatt och
regalier. Till finansernas skötsel skulle användas svenska män, och
kamrerare och andra kammartjänstemän skulle lämna konungen
årliga redogörelser[1].
En forskare har påvisat, att Kalmare stadgar på ett
förtjänstfullt sätt tryggade Sveriges själfständighet i förhållande till
Polen och dess evangeliska religion gent emot papismen[2]. Sämre
hade man sörjt för den blifvande svenska regeringens fasthet
och verkningsförmåga. Stadgarnas upphofsmän, Johan, Sigismund
och deras rådgifvare, synas hafva saknat blick just för den
principiella förändring i styrelsens ordning, som måste följa af
konungens vistelse i Polen. Ett månghöfdadt regeringskollegium,
hvars ställning till konungen var obestämd, och hvars kraft förlamats
genom den föreskrifna växlingen i dess sammansättning, kunde
aldrig verka på samma sätt som en personligen regerande konung.
Så mycket mera skulle då ännu oundgängligare än förut en
verklig ämbetsorganisation hafva behöfts, men härför gjorde man
ingenting. Intet enda nytt ämbete inrättades, ingen
reorganisation af de gamla företogs. I organisatoriskt hänseende beteckna
Kalmarstadgarna därföre på intet sätt något framsteg.
Däremot hafva de af gammalt gällt såsom ett fullgånget
uttryck för den aristokratiska strömning, hvars uppkomst och
utveckling ofvan blifvit antydda. Nyligen har man gjort
invändningar mot denna uppfattning och särskildt påvisat, att
rådsaristokratien enligt tillgängliga underrättelser icke torde haft
någon väsentlig andel i stadgarnas utarbetande[3]. Ett faktum är
i alla händelser, att den regering, som Kalmarstadgarna
konstituera, har en afgjordt aristokratisk karakter. Äro de tillkomna
under Johans och Sigismunds egna auspicier, så bevisar detta, att
stormansklassen nu gjorde sig så oemotståndligt gällande inom
det svenska samhället, att äfven konungadömets bärare, när de
skulle ordna en regering för konungens frånvaro, ofrivilligt
utlämnade dess makt åt denna klass.
För den tidpunkt, då dessa stadgar tillkommo, hafva de
naturligtvis ingen annan betydelse än den, att de gifva
upplysning om den då rådande uppfattningen af frågan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
