- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
183

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Interimsregeringen efter Johans död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Granskar man dennes ställning till frågan, så faller det
naturligtvis först i ögonen, att han personligen synes hafva saknat sinne
för sträng ordning och planmässig organisation i allmänhet,
följaktligen äfven hvad detta område beträffar. Andra drag i hans
karakter kunna likaledes bidraga att förklara hans ringa sympati
för dessa organisationsplaner: hans ytterliga retlighet, parad med
en lika ytterlig själftillräcklighet, måste a priori stämma honom
afvog mot hvarje regelbunden samverkan med förnäma och
själfständiga män. I själfva verket var emellertid konung Johan, med all
denna ängsliga månhet om sin kungliga maktfullkomlighet, en svag
natur; det var just svagheten, som medvetet eller omedvetet sökte
förskansa sig bakom yfverborna själfhärskarelater. Man får då
icke heller förbise, att han under den växande aristokratiska
strömningen verkligen också kunde hafva skäl att för
konungadömets maktställning, så som han kände sig kunna uppbära den,
frukta allvarliga vådor af fasta centralämbeten med högadliga
innehafvare. Det förefaller, som om en dylik instinktiv känsla
af dessa vådor måste blifva den innersta förklaringen till hans
afvisande hållning.

I så fall ligger dock grunden till denna djupare än i ren
likgiltighet eller oförmåga att bedöma statens kraf. Det
negativa resultatet af organisationsfrågans behandling under dessa två
decennier kan då ledas tillbaka till en principiell motsättning
mellan rådsaristokratien, som mer eller mindre oegennyttigt tagit
sig den an, och konungadömet, som ej tilltrodde sig att under
nuvarande förhållanden lösa den i sin anda. Motsatsen var länge
latent[1]; under Johans sista år trädde den öppet i dagen.

*



Med Johans död inträdde den situation, för hvilken Kalmare
stadgar varit afsedda. När konungen efter sin brytning med
riksråden försonade sig med hertig Karl, hade emellertid denne
på det häftigaste angripit de bakom hans rygg tillkomna
stadgarna såsom utgörande en frukt af högadelns stämplingar mot
arfföreningen, och han skall äfven hafva genomdrifvit, att de
blefvo annullerade[2]. Såsom sådana behandlades de vid
tronskiftet. Hertigen hemställde i jan. 1593 till rådet, om ej ett

[1] Att samarbetet mellan konung Johan och hans förtroendemän redan i
början af hans regering kunde vara allt annat än godt, framgår af Gustaf Banérs
anförda bref till Hog. Bjelke, dat. 1/12 1574, Sk. H. XV: 53—56.
[2] E. Hildebrand, Kalmare-stadgar, s. 13 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free