Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Förhandlingar med Sigismund om regeringens ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning till en konung, som också bar Polens krona, och om
den svenska riksstyrelsens ordnande under denne konungs vistelse
utom Sverige.
Redan några dagar efter Sigismunds ankomst skyndade
hertigen och rådet att på menige riksens ständers vägnar till
honom framställa några önskningsmål i dessa afseenden. Den
3 okt. öfverlämnade de till konungen åtskilliga »punkter»[1], som
bl. a. äfven rörde regeringens organisation. De begärde, att det
kungliga sekretet skulle lämnas i kanslerns händer, samt att denne
i öfrigt skulle få öfva uppsikt öfver kansliets personal och taga
dess handlingar under förvar; det var tydligen ett försök att genom
kanslern vinna kontroll öfver den kungliga myndighetens utöfning.
Vidare yrkade de, att hädanefter ingen måtte få innehafva mer
än ett förnämligt ämbete. Härmed åsyftades tydligen det
anomala förhållande, att Nils Gyllenstjerna förenat drotsens och
kanslerns värdigheter, Klas Fleming marskens och amiralens.
Sigismund gaf ett undvikande svar[2], och organisationsfrågan
trängdes för en tid åt sidan af de andra stora frågorna, de som
angingo rikets och ständernas fri- och rättigheter, framför allt
beträffande religionen. I adelns privilegieförslag och i postulata
nobilium berördes den endast i förbigående, i samband med
adelns fordringar att åt sig förbehålla alla högre ämbeten[3]. Ett
vid nyåret 1594 af Erik Sparre uppsatt utdrag ur
Kalmarstadgarna synes aldrig hafva kommit att spela någon roll[4]. Punkten
om de sju regeringsherrarne är i detta aktstycke utelämnad,
uppenbarligen af hänsyn till hertigen[5], och inga andra
bestämmelser om regeringens ordnande i Sverige hade insatts i dess ställe.
Detta spörsmål hade man tydligen icke vågat sig på. I
ständernas stora böneskrift till konungen före kröningen äfvensom i
dennes svar förekommo endast några allmänna uttalanden om att
hertig Karl jämte rådet borde förordnas att föra regeringen under
konungens frånvaro[6].
Först efter kröningen, sedan Sigismund afgifvit de begärda
försäkringarna om religionen och rikets öfriga fri- och rättigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
