- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
210

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - Kansliets inre ordning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förutsättningar i hela kanslitjänstemännens sociala ställning och i
deras personliga kvalifikationer. Sekreterarnes rådgifvareplats var
en abnormitet inom statslifvet, som aldrig på något sätt officiellt
erkändes, om man också måste räkna med den såsom ett
faktiskt förhållande.

Så starkt gjorde sig i alla fall detta förhållande gällande,
att när aristokratien började söka åt sig eröfra det inflytande,
som de lågbördiga sekreterarne utöfvade, den också fann sig
nödsakad att tillgripa den utvägen att söka införa män af sin
egen klass i just den ställning, hvaraf detta inflytande
betingades. Redan vid Johans tronbestigning synes en af högadelns
ledare hafva umgåtts med tanken att i privilegierna insätta en
bestämmelse om adelsmäns upptagande i kansliet[1]. Den kom
ej till utförande, men trängde efter de under Johans regering
gjorda erfarenheterna åter fram. Mera i förbigående antydd i
Kalmarstadgarna[2], upptogs den vid förhandlingarna med
Sigismund 1593—1594 med full klarhet och bestämdhet. I sin första
supplik om privilegier yrkade adeln, att adlige män skulle brukas
såsom sekreterare och i kanslisaker[3], och sedan går denna
fordran på adelsmäns tillträde till kansliet igen äfven i postulata
nobilium och i det senare privilegieförslaget[4]. Äfven rådet
upptog principen i sitt första förslag till regeringsordning[5].

Bland de många tecknen till att högadelns ställning till
statstjänsten nu var vorden en annan än under det nya
konungadömets första tid är detta för visso ett af de mest karakteristiska.

*



För kansliets inre ordning borde kanslersämbetets
återupprättande hafva varit en händelse af vikt, om ämbetet
verkligen hade kommit att blifva regelbundet verksamt. Alla
instruktioner ålade ju kanslern en mer eller mindre specificerad uppsikt
öfver kansliets samtliga tjänstemän och deras arbete. Då

[1] I några anteckningar af Hog. Bjelke om hvad som i privilegierna borde
uppmärksammas förekommer bl. a. en punkt »om adel i kanzeliet». SRA II: 375.
[2] Enligt dessa skulle Sigismund på sin bekostnad utsända några adlige
ynglingar samt dessutom två oadlige från hvarje stift för att studera, på det att
dessa sedan måtte kunna göra honom och riket tjänst så väl i andliga
värdigheter som i beskickningar och inom kansliet. SRA II: 793.
[3] a. a. III: 176.
[4] a. a., s. 394, 407.
[5] a. a., s. 456.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free