Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
instruktion för kanslern ålade denne att sörja för att, när
konungen befann sig på resa, kansliet alltid inkvarterades i hans
närhet[1], och så väl under hans som under Johans regering
återfinnes dess personal regelbundet i förteckningarna öfver det
konungen omgifvande hofvet. Kanslibåten omtalas också nu[2].
Att Erik och Johan liksom sin fader tagit personlig andel
i kansliets arbete, utarbetandet af skrifvelser och aktstycken,
bör väl ej betviflas. Dock hafva de officiella handlingarna nu
icke i så hög grad som under konung Gustafs tid fått färg af
detta konungens personliga ingripande. Sannolikt inskränkte sig
denne numera i regel till att gifva mer eller mindre utförliga
föreskrifter om hvad de skulle innehålla.
Enligt Eriks instruktion för kanslern skulle sekreterarne tillse,
att ankommande bref blefve konungen förelagda och erhölle svar,
och kanslern skulle vaka öfver att ej genom deras försumlighet
någon tidsspillan ägde rum; intet bref finge ligga längre än en
månad obesvaradt. Föreskriften har ingått i redogörelsen för
sekreterarnes uppgifter; den upprepas punkt för punkt för de
olika sekreterarne[3]. Dessa blefvo på så sätt ett slags
föredragande inför konungen med ansvarighet för expeditionens gilla
gång, en hvar inom sitt område. Principen var i sig själf helt
naturlig, men att den sålunda klart och medvetet fastslogs, måste
med hänsyn till kansliets outvecklade tillstånd anses som ett ej
oviktigt organisatoriskt framsteg. Tillämpningen kan ej
kontrolleras. Den stod naturligtvis i närmaste samband med den
systematiska arbetsfördelningens upprätthållande.
När konungen gaf befallning om att en skrifvelse eller en
annan handling skulle uppsättas i kansliet, kunde han antingen
själf omedelbart meddela befallningen till kanslitjänstemännen eller
också låta öfverbringa den genom andra personer. Därvid gällde
alls inga bestämda regler. Uppgifterna om dem, som förmedlat
konungens order till kansliet, variera i oändlighet[4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
