- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
220

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - bref underskrifna af kungliga förtroendemän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestämmelse ej förverkligas. Först vid Sigismunds tronbestigning visar
sig en klarare uppfattning om betydelsen af sigillets användning
i hertigens och rådets försök att göra kanslern till dess
förvaltare[1]. Sigismund ville, naturligt nog, icke afstå från sin
kungliga rätt att själf råda däröfver, men lofvade att låta kanslern
jämte de äldsta sekreterarne handhafva det, så ofta denne var
tillstädes[2].

När konungen ej själf underskref brefven, kunde han
uppdraga åt andra att göra det å hans vägnar. Sådant hade
förekommit redan under konung Gustafs tid; särskildt finnes, såsom
nämndt[3], en hel mängd kungliga kvittobref från hans sista år,
som äro underskrifna »Magnus, ex mandato regiæ majestatis
proprio» eller »Magnus, ad mandatum domini regis»[4]. Efter
Eriks tronbestigning blef det ganska vanligt, att kungliga
skrifvelser på detta sätt »ex mandato (ad mandatum) regiæ
majestatis» undertecknades af en eller annan bland hans omgifning,
ofta af två eller flere personer. Mest är det kanslitjänstemäns
namn, som man sålunda finner under brefven, men ej sällan äfven
andras[5]. Uppdraget kunde tydligen lämnas åt hvem som helst.
Samma praxis fortgick äfven under Johans regering.

Syftet med dessa namnunderskrifter torde väl väsentligen
hafva varit att bevara underrättelse om hvem som var ansvarig
för ett i konungens namn utfärdadt bref, när denne ej hade
tillfälle att själf genomse och granska det. Detta syfte framträder
ännu tydligare i en kategori af dylika underskrifter, som i viss


[1] Jfr ofvan s. 185.
[2] SRA III: 170.
[3] Jfr ofvan s. 97, not 4.
[4] Jfr Laurentius Andreæ’s underskrift såsom kunglig secretarius, GR I: 132,
134, 140, 146, 150, 174, och de under Pyhys tid af denne ensam eller jämte
andra förtroendemän »ad mandatum domini regis» utfärdade skrifvelserna. —
Om formelns användning i Tyskland under den senare Medeltiden se Bresslau,
s. 737; Sybel och Sickel, Kaiserurkunden, Text, s. 474, 477; Lindner, s.
127—148. Exempel på bref från 1500-talet med denna formel anföras af Seeliger,
Erzkanzler, s. 213 ff. Jfr Seeliger, Hofmeisteramt, s. 97 ff.
[5] En mängd dylika skrifvelser finnes bland Erik XIV:s koncept, RA, och
Kungl. bref, KA. Endast några exempel må här anföras: ett bref af 22/3 1561,
»ex mandato . . . Georgius Salemontanus (Göran Persson), Rasmus Ludvigsson»,
ett af 2/2 1564, »ad mandatum .. . Magnus Johannis (Måns Jönsson)», ett af
26/7 1564, underskrifvet af Georgius Salemontanus, Krister Persson, Måns
Jönsson, ett af 1/1 1562, »Under vårt Kongl. Sekret . . . Gören Fincke, Riddere,
Georgius Salemontanus, Jöns Månsson», ett af sept. 1565 »under . . . sekret
ex mandato . . . Olaus Andreæ Camerarius».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free