Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - III. Kammaren - kammarråd under Johan III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarrådens ämbetsuppgifter. Någon påföljd af detta förslag
känner man emellertid icke, och B. Gylta framträder lika litet i
den ena som i den andra grenen af kammarförvaltningen mera
än förr. I aug. 1573 kallades han att afgå på en legation till
Danmark[1]. I början af 1574 begaf han sig till sitt
lagmansdöme, utan att någon tjänstgöring i kammarärenden sattes i
fråga[2]. Ej långt därefter, i december 1574, dog B. Gylta[3], och
någon ny skattmästare utnämndes icke.
Af allt att döma synes således skattmästareämbetet hafva
antagit samma karakter af öfvervägande titulär hederspost, som
utmärker de andra höga ämbetena vid denna tid. Med hänsyn
därtill är det lätt förklarligt, att konungen efter Bengt Gyltas
död ej besatte det på nytt.
Om kammarrådet hafva källorna ännu mindre att förmäla.
Rådslaget af 1573 upptog såsom ledare af arbetet i
räknekammaren vid Bengt Gyltas sida Isak Nilsson samt Anders
Sigfridsson Rålamb. Den förre torde alltså vid denna tid fortfarande
hafva varit kammarråd, och den senare hade antingen redan
erhållit samma värdighet eller föreslogs genom rådslaget till
densamma. År 1574 innehade han den, såsom framgår af ett par
skrifvelser, hvari han tituleras kammarråd[4]. Men om hans
ämbetsverksamhet är intet bekant, och det samma gäller Isak
Nilssons. Det kan ej ens afgöras, huru länge de båda kammarråden
stått kvar. Att döma däraf, att i rådets organisationsförslag af
mars 1575 rubriken kammarråd lämnades tom, förefaller det
sannolikt, att ämbetet vid den tiden ej längre hade någon innehafvare[5].
Visst är, att i början af 1580-talet inga kammarråd funnos.
År 1582 inlämnade nämligen tjänstemännen i räknekammaren till
riksrådet en supplik[6], hvari de bittert beklagade sig öfver
kammarens bedröfliga tillstånd och särskildt däröfver, att numera
inga kammarråd förestodo den samma, samt anhöllo om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
