Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att folket hoptals skulle strömma till hans fanor.[1] Förhållandet mellan folket och hären blef snart det bästa;[2] olagliga utpressningar, som blott sällan förekommo, bestraffades strängt, och staden Leipzig, som af Karl begärt och erhållit skyddsbref,[3] höll i lugn och ro såsom under djupaste fred sin messa.
Under allt detta låg konung August overksam med sin här i Litthauen. I Nowgrodek, mer än 100 mil från sitt arflands gränser, fick han genom kejsarens sändebud, som förgäfves sökt hålla Karl tillbaka, underrättelsen om svenska härens anmarsch. Nu kunde han genom en rask samverkan af sachsiska, polska och ryska krafter uppträda i Karls rygg och göra hans ställning ganska farlig. Hans polska och ryska vänner bådo honom ifrigt att afskära svenska konungen återtåget.[4] Dock — den fara, hvari hans arfland sväfvade, verkade på honom starkare än allt annat; han misstrodde Polackarne, och ej utan skäl;[5] han fruktade den öfvermägtige tsaren, som från en vän lätt kunde blifva en herre.
I ett så förtvifladt läge, då han ej vågade lita på den förbundna hären, då de magter, från hvilka han kunde vänta hjälp, hade sin uppmärksamhet rigtad åt annat håll, och han ensam ej kunde med hopp om framgång uppträda mot Karl, beslöt han att för Sachsens räddning söka fred, skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
