Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kosta landet förlängda krigsgärder och han öfvergick till och med på planen att genom eftergifter så snart som möjligt aflägsna Karl ur Sachsen; sedan kunde han bryta freden bäst han ville.
Där funnos likväl — så underligt det än kan låta — skäl, som hos den för sitt lands lidanden okänslige kurfursten kunde göra Karls kvarblifvande i Sachsen önskvärdt. August hade nämligen i sorgen öfver förlusten af sin polska krona upptäckt, att han hade ej så oäfna anspråk på den lediga neapolitanska tronen. Karl, som i likhet med Napoleon såg ett nöje i att af- och tillsätta konungar, fann hans »prætension wara billig och grundad på laglig arfsrätt; ty han härstammar från Neapolitanska Princessan Margaretha, Kong Frederici den andres dotter; och efter Rijkets stadgar, när manliga linien utslocknar, kallas den qvinliga till successionen.»[1] Var det hans rätt, skulle den naturligtvis understödjas; om den öfverensstämde med statsklokhetens fordringar eller lagbunden ordning i öfrigt — det betydde för Karl föga. Han var dessutom ej nog hård, att ej gärna unna sin frände »någon consolation och ersättning, om möjeligit wore». Så vida saken ej mötte bestämdt motstånd från sjömagternas sida,[2] ville Karl på allt sätt befrämja den, hvarom också Palmqvist, hans minister i Haag fick mottaga befallning. Karls beredvillighet härutinnan kom August att med blidare ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
