Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August, sedan kejsaren, hade han alls inga planer att inverka på förhållandena omkring sig.
En inblandning i vestra Europas angelägenheter var likväl i hans ställning en så naturlig sak, att ingen kunde undgå att frukta den. Karls fordran, att magterna skulle erkänna Stanislaus och garantera freden syntes vara den yppersta förevändning för ett sådant försök. Man ville ej tro Karls upprepade försäkringar, att hans infall endast gällde August och åsyftade att aftvinga denne en tillfredsställande fred. Det var då helt naturligt, att sträfvandet att utforska hans planer och att på dem söka inverka skulle samla kring honom en krets af lysande samtida, furstar och sändebud, som kommo att se honom eller att göra honom förslag och anbud[1].
Karl höll dem på afstånd i Leipzig. Han önskade ingenting så litet som att åhöra de förslag, de voro så ifriga att framställa. Meddelanden till dem skedde genom Piper och endast sparsamt. Högst sällan gafs åt något sändebud audiens i lägret. De utländska ministrarnes mest nitiska bemödanden strandade på denna Karls oåtkomlighet eller på hans oeftergifliga fordran, att magterna skulle, innan några förhandlingar tillätos, erkänna den nye konungen i Polen.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
