Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfverlemnat Sachsen åt sitt öde; några matta föreställningar, som uttryckligen ej fingo antaga tonen af hotelser, var allt, hvad Augusts klagan hos bundsförvandterna förmådde uträtta. Men allt efter sina olika intressen intogo desse till Karl en olika ställning.
Preussen visade sig, utan tvifvel lika mycket af hopp att därigenom vinna utvidgning som af fruktan för egen säkerhet, mest angeläget om Sveriges vänskap. Gemensamt med Hannover hade det på riksdagen i Regensburg, i motsats till kejsaren och Sachsen, sökt hindra alla svenskfiendtliga beslut. Vid Karls inträde i Sachsen hade det erbjudit sin bemedling, som dock afböjdes.[1] August hade förgäfves anropat dess hjälp[2], och för att göra Karl till nöjes hade Fredrik I till och med förklarat, att flyende sachsiska trupper ej fingo beträda hans jord. Han sökte på allt sätt förbund med Karl, som å sin sida likaledes visat sig angelägen om Preussens vänskap[3] och som slutligen, då ej ens olyckan vid Kalisch förändrat Preussens tänkesätt,[4] i medlet af Dec. godkände ett utkast till förbund, hvarigenom Preussen mot förpligtelse att erkänna, ja bistå Stanislaus, fick hopp om förstoring,[5] och således båda konungarna vunno sina afsigter. Två månader senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
