Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans verksamma deltagande. Det sätt hvarpå de sökte afleda den kraft de fruktade, men ej kunde göra sig till godo, var dock mycket olika. Då svenska härens vistelse i Sachsen helt och hållet drog Tysklands uppmärksamhet från kriget i Flandern, gjorde Ludvig XIV å sin sida allt för att genom förslag, om att Karl skulle öfvertaga fredsmäklarekallet, kvarhålla honom där han var. Sjömagterna åter ansträngde sig lika ifrigt att genom framhållande af den fara, som hotade från Ryssland, så fort som möjligt aflägsna honom ur Sachsen och sökte i sådan afsigt undan rödja hvarje orsak till osämja mellan Karl och Tyska riket; ehuru de visserligen å andra sidan genom sitt dröjsmål med garantiernas aflemnande kommo att fördröja hans aftåg.[1]
Under allt detta hade Karl råkat i en tvist med kejsaren, som hotade att blifva vidt utseende. Kejsaren var i själfva verket den, som af Karls anfall på Sachsen blifvit djupast kränkt och svårast hotad. Såsom herre öfver sina arfländer och såsom tysk kejsare hade han på dubbelt sätt förolämpats, då Karl genomtågade Schlesien, ehuru väl kejsaren upprepade gånger tillåtit August att ostraffad taga samma väg — en efterlåtenhet, som just satt denne i stånd att så länge fortsätta polska kriget och som därför också retat Karl.[2] Kejsarens fortfarande vänskap för August och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
