Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför fordrat upprättelse. Den hetsige Ungraren blef väl satt i arrest, men man vägrade utlemna honom, såsom Strahlenheim fordrat. Karl gillade sitt sändebuds beteende, kräfde Czobors stränga bestraffande[1] och lät dertill genom Piper än en gång i skarpa ord framställa sitt yrkande angående de 1,500 Ryssarne.[2]
Desse, som vid Karls inbrott under Schulenburg stått i Sachsen, hade blifvit jagade på flykten öfver Thüringerwald åt Rhen till, där de samlats och af kejserliga armén upptagits. Enligt 17 art. af Alt-Ranstadter freden skulle de till Karl utlemnas och han hade altså hos August återfordrat dem, men fått till svar, att de voro förströdde i Tyskland. Karl hade därefter genom Strahlenheim i Wien låtit begära deras utlemnande. Kejsaren, som fruktade tsaren, lät förstå, att han ej ville befatta sig därmed; han ville i stället afräkna dem på svenska rikskontingenten. August, ånyo uppfordrad att fullgöra fredsvilkoren, förklarade: att de i fråga varande trupperna nu vore kejsarens; han hade samlat och underhållit samt sedermera tillhandlat sig dem af tsaren. Strahlenheim, som erhöll ny befallning, att fordra deras utlefverande, fick ett högdraget svar: »Kejsaren wore ej konungens af Sverige Lictor». Genom Sinzendorf, kejsarens sändebud hos Karl, gafs likväl på Pipers framställning ett fogligare yttrande: man ville hos tsaren söka få lika många svenska fångar frigifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
