Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt sedan infallet i Sachsen hade Marlborough, än fruktande Karls afsigter,[1] än förlitande sig på hans löfte att ej vidare utbreda sig,[2] städse lifligt önskat svenska härens aftåg ur Sachsen,[3] på det de tyska furstarne måtte få händerna fria till kriget mot Ludvig XIV. Han befarade nu, att Frankrike skulle draga nytta af Karls företag,[4] och var därföre ifrigt för de allierades garanti af freden.[5] Hans oro öfver härens vistelse i Sachsen steg, allt efter som tiden för kampagnen nalkades. Han mottog från Wien och från Holland uppmaningar[6] att, förr än han gick till kriget, göra en resa till Alt-Ranstadt för att, som det hette, till Karl frambära drottning Annas försäkringar om uppriktig vänskap.
Med sin resa hade han, efter egen uppgift, intet annat syfte än det allmännas gagn och att lugna sinnena[7] — ehuru det nog är sannolikt, att han lockades af den glans ett af hela verlden så beaktadt möte skulle kasta tillbaka på honom själf.[8] Ännu medan han var kvar i England, sökte han hos kurfursten af Hannover göra sig underrättad om beloppet af de pensioner, som borde erbjudas Piper och Hermelin för att de skulle verksamt befrämja de allierades syften.[9]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
