Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wakten, då han wåra officerare anföll», straffats med tjänstens förlust; och till de svenske officerarnes tillfredsställande hade desse ej allenast blifvit med heder lösgifne, utan ock till dem utbetalats 4,000 Rdlr, som skulle delas mellan dem, som suttit i arrest, och den ihjälskjutnes enka.[1]
Czobor åter befann sig nu, beröfvad sin kammarherrenyckel, på sachsiska gränsen för att utlefvereras.[2] För syns skuld fördes han till Stettin,[3] men blef snart efter uppgörelsen med kejsaren — liksom också den schlesiske adjutanten, som delat Czobors öde — till hofvet i Wien återskickad. Den skonsamma behandling, de rönte, visade, att det nu som alltid ej var hämd, men endast oeftergiflig lydnad för sin vilja, som Karl sökte.
Härmed var det första hindret undanröjdt. Man kunde från svenska sidan ej bättre upprättelse begära. Underhandlingen kunde därföre taga sin början. Wratislaw, som under tiden »småningom avancerat», fick komma till Leipzig, och Karl förklarade, att han nu antog sjömagternas bemedling.[4] Robinson och Cranenburg buro framställningarne och svaren mellan de svenske fullmägtige, Piper och Hermelin, å ena sidan och gref Wratislaw å den andra.
Underhandlingen synes dock hafva gått skäligen trögt, till dess en händelse inträffade, som med ens satte lif däri. Det i Polen ännu kvarstående svenska kavalleriet hade nämligen af Ryssarnes annalkande öfverlägsna magt blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
