Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädde den 29 Juli för första gången tillsammans med honom. Han förklarade strax — och däruti hade han otvifvelaktigt rätt — att religionsfrågan ej egde något sammanhang med Ryssarnes undvikande; men å svenska sidan svarades, att så vore ock förhållandet med kejsarens förslag. Konungen framstälde sin fordran såsom garant af westfaliska freden. Wratislaw var synbarligen rädd, att det skulle få utseende af, att kejsaren gjorde eftergifter af tvång.[1] Han sökte jämka ordasätten och underhandlade länge om fördragets namn: traktat eller konvention. Slutligen bestämde man sig för det senare.
Punkterna blefvo emellertid uppsatta. Wratislaw fann dem hårda. Han begärde tid för att invänta en ny order från Wien.[2] Vilkoren syntes honom alltför speciella, han önskade att först »sluta generaliter»; men detta upptogs så illa, att han måste taga sitt förslag tillbaka.
Frågan om Hadeln lät Karl falla, i synnerhet som hannoverska sändebudet, som vid denna underhandling bevisade kejsaren många tjänster, därvid gjorde flera svårigheter. Eftergifvandet af svenska rikskontingenten och erkännandet af Gottorpska husets rätt till stiftet Eutin fasthöll konungen — men ej såsom ersättningsanspråk, utan såsom i sig själfva billiga.
Till det förra påståendet hade kejsaren retat honom genom sina påminnelser, att svenska kronan i striden mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
