Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenska konungen; tyska furstarne vågade för hans skuld ej skicka sina trupper i kriget; England och Holland ville ensamma ingenting företaga. Kampagnen kunde först börja i slutet af Augusti, då Karl gick ur Sachsen; och då var det för sent att någonting egentligt uträtta det året; väderleken var dessutom ogynsam.
Ludvig XIV, hvars ställning 1706 efter slaget vid Ramillies och Turins undsättning af de allierade varit så förtviflad, hade åter fått andrum; i Spanien segrade hans vapen vid Almanza; de förbundnas framgång, som nyss varit så hotande, var för ögonblicket hejdad. Ingen kan neka att, ehuru Karls sympatier snarare voro på de allierades sida, så hade han dock — som Heinsius skrifver till Marlborough[1] — »uppfört sig som bourbonska kronans bästa vän».
Hvad åter tsaren angår, hade han vunnit ett år, som han begagnat att söka sjömagternas vänskap och framför allt att grundlägga sitt inflytande i Polen, som Karl under försöket att upprätta i grund förderfvat. Från året 1706—1707 kan i själfva verket det ryska väldet i Polen dateras. Tsarens härar hade plundrande genomströfvat de utarmade provinserna; han själf hade utlyst valdag i ett land, som från denna tid var redlöst hemfallet åt en mägtigare grannes tyranni.[2] Ryssarne hade fått smak på att herrska i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
