Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magternas koraité, togo dess förhandlingar en raskare fart.
Preussen insåg nu, sedan vestmagternas parti blifvit förstärkt,,
nödvändigheten af att göra eftergifter, och Hardeuberg
framträdde med det epokgörande förslaget om Sachsens delning,
hvilket bar i sig fröet till frågans lösning. Konungen af Sachsen
skulle enligt detta förslag återfå den mindre hälften af sitt land,
och Preussen för den återlemnade delen få ersättning på venstra
Rhenstranden. Många jemkningar aterstodo visserligen att göra;
magterna funno ännu de preussiska fordringarne altför
öfver-drifna, men frågan var från en principfråga förvandlad till en
gränsfråga. En statistisk kommission trädde i verksamhet för
att åstadkomma nödig utredning i den sachsiska delnings frågan.
Kejsar Alexander underlättade uppgörelsen genom några
med-gifvanden med afseende på gränserna för det nya Polen, och
mot hans plan att göra detta till ett konstitutionelt
konungarike, under en spira förenadt med Ryssland, hördes derefter ej
vidare några invändningar från stormagternas sida. De voro
tillfredsstälda, sedan kejsaren måst afpruta betydligt på sina
fordringar, och vid de sachsiska och polska folkens protester
mot det sätt, hvarpå deras områden styckades och deras gränser
bestämdes, fastes naturligen intet afseende.
Frågan om Sachsen-Polen, som för ett ögonblick hotat
spränga kongressen, kunde sålunda till väsentliga delar anses
löst redan i medlet af Februari 1815. Så lifligt hade hon
emellertid dittils upptagit stormagternas uppmärksamhet, att öfriga
frågor.- under tiden fått stå tillbaka, och så hemliga hade
tor-handlingarne hållits, att de utom desamma stående sändebuden
vid kongressen derom föga förnummit. Endast på långa
omvägar och med mycket besvär hade grefve Löwenhielra kunnat
skaffa sig afskrifter af de i frågan vexlade officiela noterna.
Ofta var det honom med bästa vilja icke möjligt att få några säkra
underrättelser om, hvad vid de förtroliga sammanträdena mellan
stormagternas ministrar förekommit. Om förbundet den 3
Januari lefde han naturligen i den största okunnighet, ehuru han
å andra sidan ej kunde undgå att märka det sakerna tycktes
taga en hotande vändning l).
De fem stormagternas sätt att, med andras uteslutande och
icke i de åtta magternas komité, förhandla kongressens stora
*) Löwenhielms depescher den 28 December 1814 och 7 Januari 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
