- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
43

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något längre. Den undertecknades af alla de ledamöter i de åtta
magternas komité, som till slutet deltagit i dess sammankomster,
så när som på Spaniens, som på grund af åtskilliga anordningar
i Italien, och emedan flere af stormagternas beslut ej blifvit
understälda centralkomiténs pröfning, vägrade underskrifva.

Midt under tillrustningarne till det stora kriget mot Napoleon,
hade altså kongressen, der allting länge tyckts stå stilla, med
ifver och endrägt fullbordat sitt besvärliga arbete. Visserligen
hade från flera håll uttryck af missnöje låtit höra sig öfver
att stormagterna, trots den af dem antagna formen för
kongressens verksamhet, ofta nog tilläto sig att i de vigtigaste
frågorna, t. ex. angående Sachsen-Polen, Hollands upphöjande
till konungarike o. s. v., gifva sina öfverenskommelser namn af
beslut utan att först ha inhemtat centralkomiténs tanke deroml).
Dessa frågor berörde dock föga Sveriges intressen, och
Löwen-hielm förklarade vid förhandlingarnes slut i sin redogörelse till
regeringen2), att han ej hade orsak att beklaga sig öfver att
man ej iakttagit de former, hvarpå han för sin del kunnat göra
anspråk — en förklaring, $om från en så van och i
etiketts-frågor så fordringsfull diplomat som grefve Löwenhielm ej
betydde litet.

Alla kongressens i slutakten innefattade beslut ansåg sig
Löwenhielm oförhindrad att biträda utom tvenne, nemligen
bestämmelserna 0111 den ersättning de spanska bourbonerna skulle
erhålla för hertigdömena Parma, Guastalla och Piacenza3), som
öfverlätos åt exkejsarinnan Marie Louise, Napoleons gemål —
en anordning, hvaremot Spanien lifligt protesterade — och vidare
erkännandet af Ferdinand IV såsom konung af de båda Sici—
lierna4). Den förra bestämmelseu förklarade han till följd af
Spaniens vägran att gå in derpå vara en oafslutad akt;
angående den senare saknade han instruktion, och ehuru han sade
sig ingalunda tvifla på sin regerings beredvillighet att erkänna
Ferdinand IV, kunde han ej på eget bevåg taga ett så
högtidligt steg. Båda dessa bestämmelser tog Löwenhielm altså endast
»ad referendum», och hans reservation deremot intogs i ett
sär-skildt protokoll af de åtta magternas komité 5).

*) Löwenhielms apostill den 27 April 1815.

a) Den 27 Jnni.

3) Wienertralctaten art. Cl och CII.

4) Wienertraktaten art. CIV.

®) Den 18 Juni. D’Angeberg, 1919 och 1929.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free