Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
prinsens förmyndare förena sina föreställningar hos det badiska
hofvet med Sveriges *), hvarefter dessa stämplingar upphörde.
Illa planlagda och än sämre utförda kunde de olika
försöken att bringa prins Gustaf i allmänhetens åtanke synas föga
fruktansvärda. Men vid en tidpunkt, då legitimiteten var dagens
lösen voro de ej utan all utsigt till framgång. Då bourbonerna
restaurerades i Frankrike, i Spanien, i Neapel, huset Oranien i
Holland, då med ett ord alla andra under revolutionskrigen
störtade konungahus återinsattes i sina rättigheter, hvarför skulle
huset Holstein-Gottorp i Sverige ensamt tillbakavisas? Då
mag-terna ej fördrogo Napoleon på Frankrikes tron och Murat på
Neapels, hvarföre lemnade de Bernadottes ställuing som svensk
tronföljare oantastad? Sådana betraktelser lågo nära till hands.
De framstäldes också, särskildt inom den franska pressen, och
kunde ej undgå Karl Johans uppmärksamhet2).
Trots all yttre likhet var det dock en grundväsentlig skilnad
mellan Napoleons och Murats ställning å ena sidan, Bernadottes
å den andra. De båda förre hade med våld inkräktat sina
troner; den senare åter var korad genom folkets fria val. Det
var likväl mindre denna vigtiga omständighet, det var mindre
den höga tanke man hyste om Bernadottes personliga
öPver-lägsenhet eller den tacksamhet man var honom skyldig för de
stora tjenster han gjort Europa, som förmådde kongressen att
med afseende på Sverige och dess nyvalde kronprins göra ett
undantag från legitimitetsgrundsatsen. Det var fastmer det
kraftiga stöd kejsar Alexander vid alla tillfällen gaf Karl Johans
sak, som gjorde att ingen röst på allvar vågade höja sig för att
sätta dennes ställning i’ fråga. I annat fall skulle försök att
göra om tronföljden i Sverige ej uteblifvit i Wien. Nu kände
hela Europa genom kejsarens öppna uttalanden hans orubbliga
tillgifvenhet för den svenske kronprinsen, och denne blef derför
af alla de furstar, som under revolutionstiden blifvit upphöjda,
den ende, som lemnades i oqvald besittning af sin värdighet.
Karl Johan erkände också den förbindelse, hvari han stod till
*) Jfr Löwenhielms not den 22 Mars 1815 och Nesselrodes den 26 April
a. i öfversättuing tryckta i Schinkels minnen, VIII, 377 o. f.
2) Kronprinsen var också särdeles försigtig i sitt förhållande både till
Napoleon och Marat. Mot den förre ville han ej biträda någon våldsam förklaring,
sedan han för andra gången kommit till magten. Den senares anspråk ville han
på kongressen understödja, och Löwenhielm anbefaldes flera gånger att närma sig
Murats minister i Wien. Engeströms skrifvelser den 16 Februari och den 14
Mars 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
