- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
51

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alexander i detta afseende, då han kallade kejsarens vänskap
en af de säkraste rättstitlarne till sin krona I).

3.

Kejsar Alexanders i ord och handling ofta ådagalagda
vänskap för Karl Johan kom under kongressen i flera afseenden
Sverige till godo. Vi ha sett, huru den föranledde magterna att
respektera det svenska folkets val af tronföljare. Den bidrog,
och mera än något annat, att framkalla ’etrfycklig lösning af
den vigtiga frågan om svenska Pommern.

Underhandlingen i denna fråga hade, såsom ofvan antydt,
«in utgångspunkt i Kielfreden. Sverige hade der förbundit sig att
mot erhållande af Norge till Danmark afstå svenska Pommern
och Rugen. Men efter upproret i Norge, som med vapen i hand
måst kufvas, förklarade den svenska regeringen, det hennes
förbindelse att utlemna Pommern, hvilken vore åtagen under
förutsättning af ett fredligt förvärfvande af Norge, hade upphört.
Åtminstone fordrade hon att först hållas skadeslös för
kostnaderna af det norska fälttaget. Denna sin ståndpunkt i fråg;
hade regeringen redan vid fredaunderhandlingarne i Paris gifvit
tillkänna2) och hon fasthöll densamma i Wien.

Då Danmark bestämdt vägrade att erkänna Sveriges
anspråk på skadeersättning för det sista kriget, var man å svenska
«idan sinnad att mot bekommande af nämnda ersättning
öfver-låta svenska Pommern åt Preussen, som högeligen åstundade
denna besittning för att stärka sin ställning i norr. Löwenhielm
underrättades altså om regeringens tankar i detta afseende och
bemyndigades att om tillfälle gåfves, med furst Hardenberg träda
i underhandling härom. Han skulle framför allt hålla på, att
det var till Sverige och ej till Danmark som Preussen hade att
hänvända sig, om det ville förvärfva Pommern, samt afvisa
hvarje försök, som från magternas sida kunde göras, att draga
denna fråga under kongressens pröfning. Utan sammanhang
med Parisfreden och de europeiska angelägenheterna i öfrigt,
hörde den alls icke dit. Den ersättningssumma, som för
Pommern skulle erläggas, bord? ej sättas lägre än 10 å 12 millioner
rdr. Men som Sverige i och med Pommerns afträdande
förlorade sitt fotfäste på kontinenten, så skulle Löwenhielm hos

*) Karl Johan till kejsar Alexander den 21 Februari 1815.

2) Baron Wettcrstedts not till de fyra stormagterna den 29 Maj 1814.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cewien/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free