Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat uppförande mot Sverige. Thornton hänvisades till grefv&
Engeström, och inför denne försäkrade han, att England ej velat
taga ett officielt steg i frågan, utan endast vä^ja till
kronprinsens godhet och ädla tänkesätt. Det var tydligt, att man
ville-förekomma, det Danmark, som nyss lidit en så kännbar förlust
i Norge, skulle altför mycket försvagas. Thornton slöt sitt
samtal med Engeström med de orden: »flPécrasez pas les Danois»1).
Det hörde emellertid ej; till den engelska
statskonstens-vanor att uppgifva en sak, som hon en gång åtagit sig. Då
försöket i Stockholm ej ledde) till önskad påföljd, blefvo
ansträngningar ne att uträtta något till Danmarks förmån så
mycket starkare i Wien. Löwenhielm fann Wellington visserligen
rättfram och välvillig, men bunden af Castlereaghs instruktion eiv
Han höll envist på att, sedan Sverige åstadkommit föreningen
med Norge, lika mycket om detta skett först efter ett nytt*
kostsamt krig, vore Danmarks rätt] att erhålla Pommern
obe-stridbar. De allierade magterna hade förut, under det norska
upproret, förenat sig i framställningar till Sveriges förmån; dfr
skulle nu uppträda på Danmarks sida för att tillförsäkra
detsamma dess rätt i enlighet med Kielfreden.
Löwenhielm protesterade lifligt mot magternasj befogenhet
att sålunda upphäfva sig till domare öfver Sverige i fråga om
Pommern. Ville de magter, som garanterat Kielfreden, erbjuda
sin bemedling i frågan, så vore det billigt. Men de steg, som
de allierade i egenskap af stormagter toge för att tvinga
Sverige, sade sig Löwenhielm aldrig skola erkänna. Framför allt
nekade han, att Frankrike, som stod utom Kielfreden, egde någon
som helst rätt att inblanda sig i denna fråga. Han
erinrade-dessutom om de tjenster Sverige under de föregående åren gjort
de allierades sak och sökte, efter de anvisningar han fick
mottaga hemifrån 2), leda i bevis, att den danska regeringen varit
delaktig i det norska upproret, hvadan Danmarks rätt att
bekomma Pommern vore förverkad. Men allt förgäfves.
Både-Österrike, hvars kejsare var personlig vän med Fredrik VI, och
Preussen, som på sådan väg hoppades lättare förvärfva Pommern*
’) Engeströms skrifvelse den 16 Febrnari 1815.
2) Man pästod bland annat, att danska regeringen användt de 400,000 rdr^
som i enligbet med Kielfreden blifvit utbetalade af Sverige, till att understödja,
prins Kristians uppror samt att hon, ehuru förgäfves, sökt förmå tv& fransk*
generaler, Damme och Allemand att taga befälet i Norge. Engeströms
skrifvel-ser den 1 och 15 Mars 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
