- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
59

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

billigare vilkor, var ej heller behagligt för Danmark. Sedan
England misslyckats i sitt försök att förena kongressens magter
mot Sverige och sålunda tvinga detta att helt och hållet afstå
sina anspråk på Pommern, ansåg Danmark rådligast att af sina
utsigter rädda hvad räddas kunde genom en öfverenskommelse
med Preussen. Det kom snart till den öfvertygelsen, att kejsar
Alexander var orubblig i sin föresats att stödja Sveriges sak
och visade sig derför beredvilligare än förut att lyssna till de
framstälda förslagen. Afven de svenska underhand lame som
fruktade att efter kejsar Alexanders nära förestående afresa ej
kunna uppträda med samma kraft, läto jemka med sig i sina
fordringar2), och kejsaren sjelf sökte underlätta
uppgörelsen-genom att efterskänka den skuld, hvari Sverige sedan
fördraget i Abo 1812 häftade till Ryssland, eller 1V2 million rubel.
Denna afskrifning var visserligen enligt kejsarens egna ord att
betrakta som »ett vedermäle af hans personliga vänskap för den
svenske kronprinsen» och berodde på en särskild
öfverenskommelse 3), som låg alldeles på sidan om underhandlingen med
Preussen. Men då kejsaren Önskade, att en half million deraf
skulle räknas som afdrag på den ersättningssumma Sverige borde
erhålla för Pommern, ansåg sig Löwenhielm ej kunna motsätta
sig hans önskan, hvadan nämnda ersättning bestämdes till 31/*
i stället for 4 millioner rdr preussisk courant.

Sedan man sålunda var öfverens i hufvudsaken, syntes
ingenting vidare kunna uppehålla underhandlingens gång.
Fördragets närmare bestämmelser voro uppsatta och allt färdigt att
undertecknas den 7 Juni 1815. Några dagar förut hade Harden-

’) Den danske konungen lät genom baron Rosencrantz till kejsar Alexander
öfverlemna ett memorandum, deri han klagade öfver Sveriges uppförande och
anhöll om kejsarens biständ. Men denne svarade med att råda honom söka en
vänlig öfverenskommelse med Sverige. Först sedan Danmark undanröjt de
hinder, som hittills mött för Kiclfredens verkställande, kunde kejsaren som garant
af denna fred uträtta nSgot till Danmarks förmån. Löwenhielms apostill den 6
Maj 1815.

2) Man hade visserligen från svenska sidan börjat med att begära 10
millioner rdr pr. conr. för Pommern, men Dehn var enligt sina instruktioner
berättigad att sänka sina fordringar ända till 57a million, hvaraf endast 4 behöfde
intagas i det öppna fördraget. I ett memorial angående Sveriges fordringar, som
Löwenhielm den 15 Maj öfverlemnade till kejsaren för att tillställas Hardenberg,
begärdes också i det öppna fördraget endast 4 millioner. Löwenhielms depescher
den 10 och 16 Maj 1815.

3) Afslutad den 15 Maj 1815 (jfr Bil. N:o 5) af Löwenhielms broder, grefve
Gustaf Löwenhielm, som för att träffa en uppgörelse angående nämnda rubellån
på en särskild beskickning blifvit afsänd till kejsaren. Instruktion för grefve 6.
Löwenhielm den 31 Januari 1815. Kabinettsarkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free