Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men säkert, tum för tum tillkämpats af dessa
besinnings-fulle, och de andra med skam fått retirera. Helt visst
rönte äfven på denna ort kampen mot superiet sina
inflytelser från de olika tidsskedenas lagstiftning. Det är ju
ock klart, att så länge regeringen ville draga nytta af
brännvinshandteringen, såsom i synnerhet skedde under
Gustaf III:s legala brännvinsmissbruk, och så länge som krogar
funnos utefter alla vägar, 2 och 3 på halfmilen och
kanske mer, så länge brännvinsbrännandet fick äga rum i hvar
stuga, — så länge måste ju superiet florera. Borgvik hugnades
naturligtvis också med sin egen krog; om här t. o. m.
funnits flera samtidigt, kan jag ej afgöra: men det kunde
tyckas, att en socken med så liten folkmängd bort kunna
reda sig med en krog. Att den i sin tid öfvade sin
sorgliga mission bland församlingens både manliga och
kvinnliga medlemmar, därpå lämna sockenstämmoprotokollen de
mörkaste exempel och bevis. I början af 1700-talet
uppträdde sålunda i en stämma häradshöfding Johan Borgström
talande om »en hustru på bruket, hvilkens namn han
hän-sjuisfullt nog ej ville nämna, men som alla kände, en
hustru, som af kärlek till brännvin drog ut ur sin mans
hus, hvad hon kunde komma öfver, hvilket hon bortsålde
och köpte brännvin för, hvaraf hon, själf förstörd i hufvudet,
förstörde sitt lilla hushåll och lefde sedan i osämja med
sin man. På stämman beklagades, hur illa den handlade,
som köpte något af denna hustru, emedan han gjorde sig
meddelaktig och medansvarig i hennes usla lefverne, och
beslöts, att om någon köpte något af henne, skulle han
kallas inför stämman och beläggas med plikt. Hustrun
fortfor emellertid med sitt supande, så att mannen alldeles
utledsen slutligen yrkade äktenskapsskillnad, hvilket dock
afstyrdes. Längre fram berättas, att samma hustru,
»öfver-lastad af brännvin stupat omkull och somnat i sin förstuga,
att hon där blifvit öfverfallen af svin, biten och skadad i
ena foten, och skulle utan tvifvel blifvit ännu mer
misshandlad af dessa djur, där hon låg alldeles känslolös, om
ej hennes man och en dräng kommit och burit henne som
en död in i stugan.» Så lyder den enkla, rättframma
berättelsen om denna hustru; vi rysa vid blotta tanken på
en sådan skräckinjagande bild af kvinnlig förnedring. Och
hvilket föredöme blott denna enda för brukets barn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
