Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Rosenfesten. Ett fantasispel i tre akter - Andra akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dygden (uppstiger och omfamnar Lucrèce).
Mitt barn, mitt goda barn, lef länge sälla dar,
Till ära för ditt kön, till glädje för din far!
(Fadren inkommer).
Se, här er dotter tag, hon priset värdig var.
(Allmänt hurra).
Fadren.
Ack! oskattbara fröjd, mitt hjerta står i brand.
(Till Lucrèce).
Min dotter, gå nu fram, att kyssa Dygdens hand.
—
Första bondflickan. Nå, säg oss nu, hur det gick till.
Karin. Åh, ni kan aldrig begripa’t. Det var så mycket
folk, så fasligt, och ett långt, långt rum, ja, två gånger så
stort som vår kyrka, och der satt folk upp i taket och
spelte, och så var det så mycket grefvinnor och så var det
en tjock herre, som satt på en stol af guld och hade hatten
på sig.
Andra bondflickan. Det var väl landshöfdingen sjelf, det?
Karin. De kalla’n för baron, och så kan ni tänka, jag
såg en herre, som hade en nyckel, som hängde i knappen
bakpå ryggen.
Tredje bondflickan. Var det kronfogden i sta’n, det?
Karin. Prata! Inte fins det några kronfogdar i sta’n!
Första bondflickan. Nå, än se’n då? Berätta oss mer.
Hvad sa’ han åt dig?
Karin. Jo, först hade de fram en hop andra flickor
och höll ting öfver dem, och jag stod så rädd, för, ni kan
tänka, man skulle gå ända fram till landshöfdingen, och han
frågte dem om så mycket, så att jag inte mins det, om
gäss och malt och om spansk lök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
