Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Rosenfesten. Ett fantasispel i tre akter - Andra akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Informatorn. Åh, jag menar bara den der arméen med
saxarne — brandvakten.
Ordföranden. Vi ha ännu en dyrbarare skål att tömma —
fru grefvinnans skål, jag hoppas alla tömma den i bottnen.
Naturen har väl förnekat mig röst; men jag vill dock försöka.
(Sjunger):
Det fanns ett folk af gammal dygd,
Ett folk i kalla norden,
Som älskade sin fosterbygd,
Mer än i blotta orden —
Som, fostradt i en skogig mark,
Dock egde ingen engelsk park;
Men känslan lågande och stark
Och hög som sjelfva fjällen.
Det folket måttligt var och godt,
Det lärt naturen följa.
Dess dryck var bruna mjödet blott
Och källans friska bölja.
Ikring dess bord, uti dess hus
Brann ej kristallers klara ljus;
Men alla sågo sina krus
Och kände sina rätter.
Nu dessa seder vexlat om
Kring dalarne och bergen,
En veklig vind från södern kom,
Som trängt till sjelfva mergen.
Men I, som lyckans skatter fått,
O, öppnen icke edra slott
För öfverflöd och nöjen blott;
Men ock för nordens dygder.
Alla. Dygdens skål!
Idka dygden. Det var en charmant visa.
Dygden. Ännu en skål hafva vi odrucken — herr
ordförandens — och med den förenar jag en sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
