Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 1. Kommentarier öfver månskenet i Haga den 5e September 1819, vid höstlöfvens fall, Brunsvikens spegel och glasens klämtning på Stallmästargården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärlekens tempel i norden! Du bär
Tusende lyckliga bröst i ditt sköte.
Glädjen i dig har sitt ljufvande möte,
Smärtan sin plåga förglömma här lär.
Ja! Vid anblicken af Haga, hvem vill på den snillrike
Gustafs aska fälla ett ondt ord öfver honom? Gustaf älskade
Haga. Denna kärlek bevittnade, att hans själ var öppen för
allt herrligt. Den, som älskar naturen, i hans bröst är ej
heller kärleken till Gud, dygd och fosterland förkolnad. Vid
tanken på Gustaf och hans tider föreställer jag mig, hur
mången gång månen här kastat sina strålar ned öfver sälla,
förflutna stunder, och om, som man säger, de aflidne någon
gång återvända tillbaka från sina ljusa rymder för att besöka
jorden och sina i lifstiden älskade ställen, så ser jag äfven
i fantasien den älskade Gustafs skugga vandrande här i
månskensnatten, tankfull stående vid de nedrasade ruinerna,
suckande och varnande med handen. Sådana äro menniskornas
verk. – Ja! Icke blott honom ser jag framför
mig: äfven hela den tid, som lefde och rördes genom och
omkring honom. Här tycker jag mig skåda de sköna,
trippande hof-fröknarna kasta boll med Schröderheim och
Höpken, de fjeskande lakejerna, med sitt silfverkrimskrams
och sina långa frackar, de öfrige pudrade riks-råderna,
perlor, tårar, punschglas, thébrickor, hvita strumpor, sidensjalar,
gungande i syrenhäckarne, snusdosor på bänkarne,
krattade gångar, rosenbuskar, burar med kanariefoglar hängande
utanför fönstren, dans i gräset, hårfrisörer rökande i
mjugg sina pipor bakom buskeragen, uppslagna fönster,
glimmande speglar, trädgårdsmästare med hatten i hand,
rullande vagnar, nickande kuskar, styfva hårpiskor, nankinsrockar,
en klättrande markatta, Lidner och en brandvakt;
jag hör violer och harpor klinga, vakten ropar i gevär,
konungen kommer, alla hjertan klappa, hvarje öga ler; – der
ser jag på holmen Movitz och fader Bergström och Ulla
Vinblad, och äfven dig, du Skandiens Shakespeare, du guddomlige
Bellman, och dig, du sköna, ännu lefvande minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
