Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 2. Tal, hållet i stormasten på skeppet Hilarius Bonvivant vid redden af Drottningholm, under vimplars fläkt, vågors sqvalp och de sköna fröknars tripp tripp i Floras park. Klingar behagligt vid fylda glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköna, och andra herrliga växter. Framför allt utspäddes
guldålderns vin i den stora veridsfioden. Noach var då den
enda, som i korkade buteljer förvarade en del. Men innan
årets slut voro de tömda. Hvad skulle man väl också företaga
sig, under en så dufven och ruskig väderlek? Men
jorden blef torr. Drufvorna började uppväxa till en tröst
för det efterlefvande slägtet. Man plockade, man pressade,
man smakade, man rörde om, man smakade, man rörde om,
man smakade, och fann, att det smakade förträffligt. Från
den tiden höjdes lyran och glaset, och älskarens öga och
flickans barm. Från den tiden räknade alla fria konster
sin början, musik och dans och måleri och poesi. Drufvan
stämde själens strängar, gjorde foten och handen lätta,
hjertat klappande. Bacchus upphöjdes till gud. Fester
inrättades till hans ära. I norden, der ej drufvan växte,
fröjdades man af kornets must och mjödets fradgande vågor.
Ingen blef lottlös. Så lärer oss geographia terrestris.
I hafven hört mina argument, mine bröder! Nu följer
sjelfva tillämpningen, och den lyder så här.
Himlen dricker, jorden dricker, all naturen, blommor,
växter och träd dricka, djuren dricka, och vi, mine bröder!
skulle vi ej följa samma lära? Klang, glasen tillsamman!
Lefve himmelens bål och vare alla bålar fylda på jordytan!
Djefvulen må annamma sjelfva djefvulen, vi annamma glaset;
han skall få stå och se derpå, tills ögonen trilla ur pannan.
Han må tömma sin glödande tackjernsbål – vi dricka nektar
ur klingande glas.
Ja, skål för Mälarens drottning! Är ej Lofön en liten
rubin på Sveas klädnad? Hur täck, hur skön! Topp, mine
bröder! Låtom oss göra en vandring i parken. Något stelt,
fransyskt och kruserligt möter oss väl här och der, med
erinran om Gustaf III:s tider; men det hela är dock behagligt.
Ruinerna der borta börja nu först få utseende af
ruiner. De susande syrenerna hänga sina blomsterarmar
deröfver. Vattenkonsten står som en mumie, hvari fordom
varit ett spelande lif. En och annan arm hafva Herkules
och de öfriga kämparne förlorat. Gångarne äro icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
