Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 2. Tal, hållet i stormasten på skeppet Hilarius Bonvivant vid redden af Drottningholm, under vimplars fläkt, vågors sqvalp och de sköna fröknars tripp tripp i Floras park. Klingar behagligt vid fylda glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När som det skymde, blef qväll,
Mången en nymf i allén
Gick med sin Damon så säll,
Täckt af den skuggande gren.
Kärleken stod i hvart snår;
Bågen mot fullmånens ljus
Blänkte, och blödande sår
Gaf den vid nattvindens sus.
Och när som stjernornas hår
Sam uppå vågornas krus,
Rann mången kärlekens tår.
Göken här hördes i topp.
Sprutande floder man såg
Högt uppå Floras salopp
Stänka sin daggiga våg:
Glädtiga bröder i tropp,
Flickor i sjungande tåg,
Barn uti jollrande lopp.
Hör, när som dagen var släckt,
Och när som qvällen på tå
Trippande kom, vid en fläkt,
Stigen från böljorna blå,
Såg man aktriser, helt täckt,
Mellan kastanjerna gå,
Prydda i skiftande drägt.
Och när trumpeten gaf ljud,
Spelet begynte. En hvar
Lydde dess kallande bud,
Lopp till sitt rum, par om par;
Älskarn så glad till sin brud,
Kämpen med svärd och standar,
Pådrog sig riddareskrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
