Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 2. Tal, hållet i stormasten på skeppet Hilarius Bonvivant vid redden af Drottningholm, under vimplars fläkt, vågors sqvalp och de sköna fröknars tripp tripp i Floras park. Klingar behagligt vid fylda glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gröna kulissernas rad
Rördes vid vindarnes smek,
Täckte med rosor och blad
Kärlekens löjen och lek.
Och när aktören i rad
Höjde sin stämma så vek,
Siskan i toppen ock qvad.
Klappningar, löjen och skrål
Hördes bland suckar och gråt.
Somliga tömde en bål,
Glada vid pukornas ståt.
Andra vid stjernornas prål
Följdes på stigarna åt.
Andra med klingor af stål
Stredo på krigsgudens stråt.
Och när som morgonens glans
Mildt uppå slottsfönstren brann,
Båtar man såg i en krans
Fara kring strand af och an.
Der kring en majstång, som fanns
Flätad med rosor, så grann,
Svängde sig sjömän i dans.
Hvar en sin Kloris der tog,
Sippor beprydde hvar hatt.
Spelman på strängarne slog,
Gjorde hvart hjerta så gladt.
Kärlek kring fjällar och skog
Gjorde så månget ett spratt
Och mången mö till sig drog.
Stillheten bådar nu här:
Glädjen har slutat sin fröjd;
Flora väl ännu beklär
Marken, der blomman är röjd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
