- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
I:93

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 3. Skönhetslinier tecknade på en klippa nära Brunsvikens strand, vid åsynen af en englaskön, badande flicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 3.

Skönhetslinier tecknade på en klippa nära Brunsvikens strand,
vid åsynen af en englaskön, badande flicka.


Här sitter jag, som en stygg korp på min mossiga sten i
den svarta domino-drägten. Skrämmer jag dig, du täcka,
sköna, obekanta flicka? Med hvad namn skall jag nämna
dig? Ottilia, Adelaïde, Hilma, Lina, Rosalie, Kunigunda?
Dock, hvad betyder ett namn? Du står ju blottad och bar,
skild från alla namn, alla fåfänga prydnader. Ditt namn är
qvinna. Guddomliga, tjusande minne! Trollande englasyn
från högre verldar! Ljufliga perla på gräsets siden! Glimmande
blomma vid stranden! Snöhvita ros i lunden! Guds
leende blick ned på mig! Herrliga, ädla, vördnadsbjudande
gestalt, du står der i solnedgången, uti naturens stora tempel,
hvilket i detta ögonblick tyckes endast vara upprest till en
kolisé för din fagra bild, du står der, rodnande, som morgonrodnan,
när hon uppgår ur Oceanens bädd och förlägen finner sig förrådd
af de nyfikna stjernornas blickar, blyg som qvällens ljus öfver
Bellevue-parken, lätt andande som vinden en pingstdagsmorgon
öfver Hagas blomsterfält, när alla klockorna sammanstämmigt
klinga i staden, – jag helsar dig, sköna, fullgjutna, herrliga
gestalt, och nedfaller i tankarna gråtande till dina fötter.
Naturen liksom återhåller anden vid din åsyn. Vågen darrar,
stjernorna darra, löfven darra, betagna af en mäktig tjusning
vid din anblick. Hvilken helig stund, hvilket famntag af allt
skönt och herrligt! Nejden tystnar allt mer och mer. Göken
ropar ännu några gånger i Hagaparken. Böljan utrullar sitt
af Hesperus purpurstickade täcke, som af kärleksfulla aningar
och suckar höjes och sänkes; det ligger viftande likt en
femtonårig sultaninnas brudtäcke. Naturen är skön i denna stund;
men blott genom dig och för din skull. Betäckt af lönnars
fläktande skugga, genom hvilka ljusstrålarne nyfikna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/a0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free