Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 1 - N:o 3. Skönhetslinier tecknade på en klippa nära Brunsvikens strand, vid åsynen af en englaskön, badande flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stilla, I systrar! Från djupet så sakta
Möten den sköna vid grönskande strand.
Gån, att vid stjernornas facklor uppvakta
Himmelska flickan på böljornas rand.
Se, hon nalkas.
Vinden skalkas
Med dess lena hår.
Bugen er, sjungen, när hit, för att svalkas,
Uti vårt famntag hon leende går.
Sängen är bäddad, så mjuk som ett siden,
Lakanen vifta, fagra och blå.
Täcket är rosigt. En guldranka, vriden,
Synes kring vattrade kanterna gå.
Vi på sängen
Gröna hängen
Flätat rundt ikring.
Och öfver ytan, som rosor på ängen,
Perlor vi strött i en lysande ring.
Hvem är den tärnan med facklan, som prålar?
Aftonens stjerna. Vid stranden hon står,
Mildrikt dess skimmer den sköna bestrålar,
När till sin brudbädd hon blygsamt nedgår.
Berg och branter,
Vikens kanter
Sända vindars ljud.
Stämmen en brudsång, I luftmusikanter,
Nu för vår blottade, skälfvande brud.
Se, hon nedstiger till oss, den sköna.
Lyften helt sakta dess glans på er arm,
Stilla, så stilla här öfver det gröna,
Ack! hur hon brinner blossande, varm.
Hvilken ära!
Nu vi bära
Solars sol med oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
