Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Tredje taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dansen slutar. Ett allmänt jubeiskri höres. Derefter
uppstiger en gammal hafsamma med alla drunknade barn.
De börja att leka, sträcka händerna i höjden och ropa: »ack,
hvad här är varmt! Ack, hvad den röda ön deruppe är
grann! Ack, hvad det blåa, fina vattnet, som kallas luft, är
lent och behagfigt!» Derpå börja de att stupa kullerbytta
öfver hvarann, under hvarann, mellan hvarann, klappa på
vågorna, taga dem i famn och kyssa dem, surra ikring på
ett ben, göra vattenbubblor och lägga derinuti under blåsningen
små perlor och glittersand, och kasta dem högt upp
öfver hufvudet. Nära en bergsudde uppstiger ett hafstroll,
med en drunknad länsman på nacken. Trollet springer
kring hela sjön, rystar länsmannen, som härvid skriker och
slänger med hufvudet, stupar kullerbytta med honom öfver
klipporna, så att forsen står högt upp i luften. Efter
länsmannen kommer ett puckelryggigt troll, hvilket roar sig
med att trilla menniskohufvuden på vattenspegeln, fortare
än en galopperande vind. Derefter ser man bland vassen
en drunknad dansös uppfara, som, kringsvingande i alla
möjliga positurer, slutligen uppräcker ena foten i en rät
vinkel med kroppen, under beständiga vinkningar med benet.
Slutligen uppkomma en hökare, tvenne sjömän, en gardist,
en tornväktare och femton glädjeflickor, ridande på årar
och afbrutna stänger omkring holmarna. Nu försvinner
alltsammans. Hafsguden uppstiger åter i vagnen, hästarne
börja sin fart. Charen rullar fram under Norrbro. Det bär
af bortåt Blockhusudden, der en fiskareflicka ror under
följande sång:
Hej! ha!
Våren fröjdar alla:
Hej! ha!
De sin vän den kalla.
Mången sorg han dränker,
Ger så vackra skänker.
Oh! oh!
Jag dock måste gråta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
