Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, trumf, mine bröder! Äkta Barkarby-l’hombre. I dag
är första glaset klöfverknekt, andra glaset spaderknekt och
så in infinitum. Stick öfver, stick öfver, heter det; ingen
får säga wieder, basta eller slikt. Jag slår första trumfen i
bordet. Trumf, mine bröder, så att solen skallrar som en
messingstallrik på det blåa bordet deruppe i skyn. Den
spadern drog ögonbrynen öfver hårfästet. God dag, bröder,
morgon, bröder, klang, bröder, middag, bröder, afton, bröder!
hej, san! Huru många fingrar har jag? Det får moster min
räkna, när hon en gång skall svepa mig. Sex eller två, det
är det samma; men här är högra handen, och skall man
bete sig som en äkta Bacchi krigsbuss, så heter det: höger
rätta er, se till höger, lägg an till höger. Välan, en salva,
mine bröder! Se, huru glasen skina som rubiner på bordet.
Solstrålarne blixtra deri och ställa sig, som ankorna i vattnet,
på hufvudet i deras botten. Skola vi lägga an? Må ske.
Det var en generalsalva, som gaf eko i alla fyra hjertkamrarne.
Veten I hvad, mine bröder? I dag har jag courage; ty denna dag
är en festlig dag, som framför alla andra bör firas. Hela naturen
trippar med nya skor, himmelen pådrager sina suktläders-stöfiar.
De knarra öfver skogstopparne. Allting är nytt och halfsåladt. –
Vår konst är också den ädlaste lika som äldsta af alla. Hvart hän
skulle menniskan, den barbenade menniskan, komma utan vår tillhjelp?
Vi forma en sko på den skönas fot till en Kupidos båge, och snibben,
som hemligen trycker den älskades fot, till en kärlekspil. Vi förläna tapperheten vador. Adam, säger man, var den förste skräddare; men han
var också den förste skomakare, som gjorde små knarkande kängor åt
syster Eva, med hvilka hon klef öfver gärdesgården vid paradiset, för
att stjäla äpplen. Han är ålderman för oss alla. Men på detta tusental
är Jerusalems skomakare den äldste. Min farfars morbrors farbror lärde
sig af honom göra halfstöfiar. Se, så förnäm och uråldrig är vår konst.
Men nu vill jag förelägga er en fråga. Sägen mig orsaken dertill,
hvarföre vi fira den första Maj? Nå! Det vet ingen förmärker jag. – Åldermannen skall svara och tänka för alla. Välan! Jag skall förtälja eder skälet härtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
