Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Åttonde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Undra då, främling, ej, när våren nalkas och myser,
Och när Maj i sin skrud på ljusblå himmelen lyser,
Att vi från stadens tryckande qvalm och murar oss önska
Bort till de fria fält på markens leende grönska,
Ut till Djurgårdens trakt, likt bi ur vintriga stängsel,
Bryta hvart pockande tvång, oss lossa från plågande fängsel.
Märk, hvad hvimmel af folk! Följ med i den glädtiga skara:
Jag är din följesven och vill i sången bevara
Hvad mitt öga får se, det sedda söka att tyda.
Må hvad Majus befalt, i dag till dess ära vi lyda.
UTFARTEN.
Främst en ryttare der på eldiga trafvaren sitter.
Plymen vajar så högt vid guldets lysande glitter:
Hästen kromar sig stolt vid sorl af larmande trummor,
Reser sig opp mot sky till skräck för linkande gummor,
Som, med korgar på arm, så fredligt bredvid hvarandra,
Bjuda kring snus i lag, den ystra ungdomen klandra.
Nära vid dem en tärna på väg med kjortelen prålar;
Öronen glimma af guld, en kråsnål barmen bestrålar.
Strumpan är hvit som snö och kängen blank som en måne
Medjan är snörd och spänd. »I fjol hon kom ifrån Skåne
Med två hasade skor. Nu bor hon i präktiga salar,
Lysande, grann. Ej under! Nog vet man, hvar turkiska sjalar
Komma ifrån, och ringar och ur och klara berlocker.
Den, som courage har att lefvande ge sig till pocker,
Säljer sin oskuldsskatt och kinden vänder åt alla,
Går så sipp på bron hvar qväll, der böljorna svalla,
Snart tjenarinna blir hos lyckans blida gudinna,
Slipper ett ringa bröd med bråk och möda att finna».
Der en major så stinn, som tom dess taskbok och ficka,
Syns ur den höga vagn de fina händerna sticka.
Fråga med skäl man hör, hvi än så länge krediten
Narras kan af en tofs och af den blänkande pliten.
Guld är dock guld min sann. Om magen får svälta och frysa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
