- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
I:143

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Åttonde taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rygg och arm och lår dock ståtligt prunka och lysa.
Så ett gyllene fat med tomma rätter sig visar,
Under det bonden i gräs sin fylda bytta beprisar.
Men re’ n samlas allt mer på dammande vägar och stigar
Skaror af trängande folk. Den ena gäspar och bligar.
Der nu bugar sig en. Stålknappar bär han i rocken.
Vesten af rödt kattun och pudret ryker i locken.
Käppen är hög och tjock med gylne krökning i toppen;
Mannen är grann och fin: på strumpan synes dock stoppen.
Der uti svart flanell en sörjande enka spatserar,
Ser på en styrman ibland, som bredvid henne loverar.
Stundom hon gjuter en tår, men täcks dock artigt besvara
Hvad den beckiga man med yfvig lugg hörs förklara,
Suckar och ser mot skyn, men faller i leende miner,
Jemkar i skuggan sig in, ty soln på tårarne skiner.
Der, med hatten bakfram och hand för ögonen, snubbar
Bort mot ett plank en dräng, än rystar på sig och skubbar,
Grälar med en gardist om närmsta vägen till krogen,
Lofvar att ta sig ett rus och bli sin husbonde trogen.
Der en matrona fram på vägen ser man nu skynda.
Hvarda’n säljer hon frukt, nu går hon och leder sin hynda,
Bär konfekt i påsen på arm. Hvad kjorteln dock fräser!
Floret fladdrar i barm och kinden pöser och gäser.
Hon uti Skottgränd bor. Hvar söndag synes hon skina
Uppå paraden grann, i trängseln sig klämma och pina;
Har en dotter så rar, som kan fransyska som katten,
Sjunger som hinken sjelf, är lätt som flarnet på vatten,
Syr båd’ rosor och hus, och solar och stolar och djeknar,
Vet hvar Petersburg är, på himlen stjernorna räknar,
Kan förtälja i hast hur många flydda sekunder
Hon af lifvet har sett, och många dylika funder.
Men hvad nalkas väl der? En fru och femton mamseller.
Framför en brandvakt går och efter komma gesäller.
Skåda åt vågen nu, hur roddarbåtarne gunga!
Hej! Musik på sjön, det klingar ljuft för de unga.
Der en Marjo i hatt med hufvudet nickar nu takten,
Medan en kypare svär och grälar med kär’ngen om frakten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/a0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free