Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Ulla Vinblads död - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tittar mellan träden ner,
Liksom suckar: »Ulla är ej mer!»
BINGBING.
Nu farväl han nickar,
Han med röda ögon blickar,
Gråtögd bakom bergen sig beger.
SNÖHVIT.
Se, hur vägen hvälfver
Sig med sorg mot strand;
Se, hur rosen skälfver,
Lutar sig mot sand;
Ser med tåradt öga
Upp mot stjernors land,
Önskar sig från jordens band
Upp till Ulla i det höga,
Att af hennes ögons brand
Lifvas få och barmen smeka,
Med dess klädningsborder leka,
Eller ock af hennes fot
Ödmjukt taga döden mot
ELFDROTTNINGEN.
Nu helgom det ställe, der Ulla i dag
Har slutat sin sorg och sin pust!
Det prydom med rosor af ädlaste slag,
Med gräs af den friskaste must.
Nu dansen kring stället i blånande ring,
Tills dagen har kommit igen.
Du, vestan, vid griften ditt bingelibing
Nu ring för vår Ulla, vår saknade vän.
Dock snart uppå Pafos, när morgon från sjön
Förgyller dess prakt med sin skrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
