Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 1. Spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. SPÖKET.
Ung Fritjof ligger på bädd af dun
Inunder ett täcke af rutigt kattun.
Bredvid på kommodens stadiga klaff
Ljusstake prunka och vattenkaraff.
Mer trygg än en konung i gyllene slott,
På kudden han sofver så mjukt och godt.
Och fullmånen ger ett förbleknande sken,
Ty midsommarsafton var inne re’n,
Då morgon och afton sig blanda i hop,
Som porter och öl i ett omrördt stop.
Men slaguret dundrar i tornet tolf,
Då står der ett långt, långt spöke på golf.
I kappa, så tunn som ett fladdrande flor,
Det står der och ruskar uppå sig och glor.
De uppnästa tofflorna knarra förstämdt,
Som eldkol i pannan gå ögonen jemt.
»I morgon blir skurning,» så ryter det vildt,
»Se der, hvilka fläckar på golfvet ni spilt!»
Ung Fritjof upp utur sömnen far,
Sin gamla hushållerska för sig han har.
»Hur dags?» – Klockan fyra. – »Så tidigt! o, ve!» –
Men så är min vilja och prompt den skall ske. –
»Nå nå! jag åt landet begifver mig då
Precis klockan fyra i morgon? Låt gå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
