Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 15. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen öppnas ett fönster med fråga:
»Hvem är, som bultar?» – Mamsell Margareta,
Hvilken rest hit att en rymmare leta. –
»Hu! gud bevars!» gafs från fönstret ett svar,
»Skälmar och rymmare, städernas plåga,
Sådane hyste än aldrig vår stuga.» –
Låt bara upp, du din näsvisa fluga,
Annars jag dertill kan sjelf vara karl!
Fönstret slogs till med en smäll, så att rutan
Klang likt en harpa för spelande vinden.
Greta blef eldröd om näsan och kinden. –
»Nå, så fördöme mig! in jag här skall,
stod jag ock stubben och öfverkjoln utan.»
Genast lik horngumsen baklänges drog hon,
Derpå en ansats mot stugporten tog hon
Och den sprang upp, att i låset det gnall.
Nu, se’n man stormningen lyckligt passerat,
Förut som framgarde mopsen anryckte,
Skälde alltjemt och på hufvudet knyckte.
Efter som bakgarde hyrkusken gick.
Lugnast i trots af allt bråk, som grasserat,
Kamparne stodo och njöto den gåfva,
Himlen förlänat att snarka och sofva
Under en sakta och stundelig nick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
