Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 17. Hushållerskans klagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17.
HUSHÅLLERSKANS KLAGAN.
Hvar är den kust, der nu min Fritjof vistas,
Den undangömda plats, der han sitt lif förtär?
Månn’ i den trakt, der dagen om uppristas
Gåspennors skära barm till gagnlöst tidsfördrif?
Ditåt, ditåt
Vänd hän din stråt
Och tro, att ödet ynnestfullt dig låter
Snart finna den, du saknar och begråter.
Jo, fannen heller! Midsommarsaftonen mot middagen sprang
jag upp i kolleja och frågade: »Har någon sett till unga
herr Fritjof?» – Förste vaktmästaren runkade på hufvudet
och svarade: »Herr Sekreteraren har icke varit här i dag !»
– Jag skyndade derifrån, ängslig och bedröfvad, och tänkte:
Du vida rymd, som allting bär i famnen,
I hvilken skrymsla har du stoppat Fritjof ner?
Kan ske han spånslår nu vid Munkbrohamnen
Och på majstängerna och vackra flickor ser.
Ditåt, ditåt
Vänd hän din stråt
Och tro, att ödet ynuestfullt dig låter
Snart finna den, du saknar och begråter.
Hin håken heller! En mängd med folk, mycken trängsel,
barnskrik, trumpetstötar och hundgläfs. Jag gick upp och
ner, synade öfver allt, men ingen Fritjof sågs till. Jag
suckade å nyo:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
