Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den botfärdiga synderskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I oskulden njöt jag den saliga friden,
Han skötte de lefvande, knoppande stänglar;
Men nöjet mig tog i berusande sköt
Och löftet, det dyra, mot honom jag bröt.
Han ofta i samvetets domar mig väckte,
Jag tänkte då åter till honom att hasta
Och i hans förbarmande armar mig kasta;
Men synden den lockande bägarn mig räckte,
Mitt samvete döfvades, ångren försvann,
Och åter på villornas väg jag mig fann.
Jag stod uppå branten, af alla förskjuten,
Af oskuldens minnen, af barndomens engel,
Med hufvudet sänkt, en förtvinande stängel,
Förr smekt utaf vinden, nu trampad och bruten.
Då väcktes jag upp ur mitt villande rus,
Lik vandrarn, som väckes af dagrandens ljus.
Ack! vill han väl minnas mig usla, mig arma,
Som arfvet försatt för det jordiska skarnet?
Jag är icke mer det oskyldiga barnet.
Ack! månn’ han sig än öfver mig vill förbarma?
Jag liknar ett rö på den stormande strand,
Ett skepp, hvilket drifves och finner ej land.
Ack! skjut ej den husvilla bort från din boning,
Den nakna, som för dig i stoftet här ligger,
Den hungriga, hvilken om bröd för sig tigger,
Den brottsliga, hvilken dig beder om skoning!
O Jesu! med tårar jag nalkas till dig,
Försmå ej, förskjut ej, förkasta ej mig!
Tack, mildaste Jesu, för ångren, du skänker,
För bättringens allvar, du ger åt mitt hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
