Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredliga gömma, o! älskade hamn, mot hvilken ej tiden
Kastar sin våg, orolig och vild, du hem i det tysta!
Dig jag besjunger, fastän jag ej vet, om du länge dig döljer
Eller ock snart skall unna mig skydd bland susande lönnar.
»Allt förgängeligt är på jorden!» Så talte predikarn.
Allt, som gjordes af stof, till stoft skall vända till baka.
Allt i verlden ju eger sin grift: den slocknande solen
Sjunker i böljornas graf och stjernorna gömmas i molnen
Och af förvissnade blad beredes åt sippan en dödsbädd.
Menniskan sjelf en vår blott eger, en sommar, så nalkas
Hösten, förtorkande lifvets saft med frostiga vindar.
Allt till sitt mål framilar med hast, hvart klappande pulsslag
Är ju på dödens ur en knäpp, som skjuter fram tidens
Visare än en flyktig sekund, tills loden ha nedgått.
Hell dig, efterlängtade graf, du fredliga boning,
Vandrarens tillflyktsort, der han hvilar, när solen är bergad!
Tiggarn hos dig nedlägger sin staf, dagkarlen sin börda,
Lidandet korset, och sorgen sitt dok och slafven sin boja.
Väck mitt sinne och lär mig att dö, förr’n döden mig kallar!
Redan jag tänker mig fram i de dolda, kommande dagar.
En gång heter det äfven om mig: »Han har varit på jorden».
Stelnad min lemning bärs från bädden och gömmes i kistan,
Starkt tillsluten. I skridande tåg af sörjande vänner
Föres jag dit, der susande lindar och dallrande aspar
Låna ett skydd bland lutande kors och blommande grafvar.
Kanske, då sången der höjs i kretsen af gråtande vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
