Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Vårjournal. 1. Lärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nytt öga får björken åt himlen att blicka
Och grönskande armar att famna hvar pust.
Å nyo på flodbrädden strömkarlar nicka
Och elfvorna dansa på månbeglänst kust.
Tyst! hör hvad hon sjunger i dômen der oppe:
»Kom ungdom till dans på den grönskande mark!
»Kyss, flicka, från blomman dess skimrande droppe,
»Tag lutan och sjung i den susande park!
»Låt skeppet, du sjöman, få vagga på vågen,
»Som jag vaggar glad uti lufthvalfvets ström!
»Och sjung med en majros på hatten i tågen:
»Välkommen, o vår, med din gyllene dröm!»
»Nå, jägare, skynda! men icke att fläcka
»I sångarens hjerta ditt vingade lod!
»Blott skogarnes vilddjur till mark må du sträcka
»Och bada geväret i örnarnes blod.
»Låt lärkan fritt fara till barnen på tufvan,
»Af våren en trogen och jublande tolk!
»O! skona den fridsinta trasten och dufvan,
»De äro din älskades menlösa folk!»
»Främst kallar jag eder, I sångarehjertan,
»Som höljdes likt lärkan af hvirflande snön,
»Att dela dess glädje och bortsjunga smärtan.
»Se, våren är kommen och marken står grön
»När höstdagen nalkas och strålarne kallna
»Och dimmorna flyga för stormarnes gång,
»När lundarne gulna och blommorna falna,
»Så sjungom till samman vår yttersta sång!»
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
