Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - 3. Ängen - 4. Fjellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nalkas till qväll
Och skimrande drägten
Breds ut till en pell
Kring rosornas slägten,
I flammor står ängen, en brinnande sjö;
Då är, liksom ville af tjusning jag dö,
Som pustade lungan den yttersta flägten,
Som skulle jag flykta i blomdoft min kos,
Ej menniska mer, men en ångande ros.
—
4.
Fjellet.
Hu! så skumt är i dal!
Der bo ängslan och qval,
Hvilka spinna sitt garn
Kring det menlösa barn.
Der ha gastar sitt språng,
Leda elfvor sin gång,
Der i skogssnåren ulfvarne tjuta så styggt.
Nej, till fjell, upp till fjell jag vill skynda min flykt.
Visst blir vägen mig lång;
Men med gamman och sång
Jag, förkortar dess längd.
Ha! hvad ljufvelig engd!
Redan friare blick
Öfver fälten jag fick.
Far väl gastar och troll, far väl elfvor och rå!
Snart på fjellbergets spets skall jag sjungande stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
