Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Höstsympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppå molnen aftonrodnan
Tecknat har sin purpurfärg.
Se åt öster, se der månan
Glimma öfver skog och berg!
Hur han nickar,
Hur han blickar
Mellan spridda löf och grenar!
Dig han menar
Från din ljusa silfverchar.
Ej han glömmer gamla vänner,
Gerna känner
Dem igen se’n forna dar.
Mins du vid hans silfverstrimma
Mången Majdags stilla qväll,
Klara tårar sågos simma
I din blick? Du var så säll.
När du gråter,
Åter, åter
Bakom skog han fram vill blicka.
På sin flicka,
På sin Heloisa än,
Väcka i ditt bröst här inne
Månget minne
Från din vårdags tid igen.
Gulnade från toppen falla
Blad för blad till trädets rot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
